Soffbordet som kom undan

Ja, det känns fortfarande lite grann när gitarren inte är hos mig och efter ett besök hos lillasyster upptäckte jag att soffbordet sprunigt iväg.  Det är inte varje dag soffbordet springer och gömmer sig för mig men idag gick jag runt i huset och letade efter mitt soffbord… Det är inget skämt. Jag letade efter mitt soffbord, det var helt försvunnet. Soffbord brukar ju inte ha en vana att springa och gömma sig så fort man vänder ryggen till. Och jag hade aldrig fått den uppfattningen att just mitt soffbord var rymningsbenäget, men just idag var det borta.
Jag letade som sagt.. på både osannolika och snarlika ställen, utan att hitta det.

Ja, det tog mig väl ingen längre stund att klura ut att det var min mamma som gjort en soffbords heist mot mig. För några veckor sen hade hon en ”sängbordslamp heist” Den lampan har jag inte sett sen dess.. men jag vet att hon gjorde det, jag var nämnligen ögonvittne. Jag satt i mitt rum, minding my own buisness  och helt appropå kommer morsan in och kopplar ur min sänglampa och går iväg. Ja, så jag var ganska övertygad om att det var hon. Likadant en annan gång när jag kom hem och hon hade skruvat bort alla mina taklampor. Men då fick jag iallafall en anledning när hon sa att taket kunde börja brinna. Man vet ju aldrig, antar jag.

Fast ett soffbord kan ju inte börja brinna.. om inte jag vill det, vill säga. Vilket jag inte vill. Jag vill ju ha ett soffbord, jag tyckte det fungerade alldeles utmärkt… som soffbord. Så när morsan kom hem så frågade jag henne om hon visste vart det var. Visst, sa mamma. Det är i tvättstugan. Jaha, tänker jag. Tvättstugan? Det verkar ju onödigt.. Så jag uttrycker mig lite halvmesigt och säger ”Du kan väl fråga innan du tar mina möbler”  Ja, svarar hon. Jag ska tänka på det.  Så nu står det i tvättstugan.. nedmonterat och lutat mot väggen och i ärlighetens namn, vet jag inte om jag vågar ta tillbaks det.