Receptfri Lycka

…är svårt att få tag på.

Målen i livet förändras iallafall…

För många år sen var jag övertygad om att jag skulle dö på ett eller annat sätt innan jag blivit 25.  Sedan dess…. Jag vet inte..  att jag skulle bli en ensamvarg och samla katter och kasta på oskyldiga förbigående och ropa förbannelser på gibbrich och nu.. nu börjar jag forma en bild av mig som äldre tant inlagd på ett hem för dementa där jag kan vagga omkring och vara arg på omvärlden. Relativt trygg tanke egentligen… ja men egentligen.. det är bättre än att jag isolerat mig i ett rum från omvärlden där jag kan skada mig själv.  Jag vet iallafall att då finns det någon som ser över mig, bortom mina brister och fel. Som kan hjälpa mig där jag glömt bort hur man gör.

Jag tänker på mannen på jobbet som satt i sitt badrum på en stol framför spegeln och handfatet. Efter att ha borstat vartända tand i ungefär 5 minuter slår han blicken i spegeln och upptäcker sig själv, han ler och pekar på spegelbilden, vänder sig till min arbetskamrat och säger ”Titta!” Uppspelt som ett barn på zoo. ”Ja, det är du det” svarar kvinnan. ” Tycker du om vad du ser?”  Mannen skrattar till, ser sig i spegeln och blir plötsligt allvarlig. ”Näe”